Tuesday, June 05, 2007

vanföreställningar och framtidslycka.

jag och min kompis började prata friskolor idag som en utveckling av ett samtal om studenter och vilka skolor som går ut vilken dag. jag kom fram till att de kommunala skolorna väl går samma dagar som när jag tog studenten för sju år sedan, men att man ju inte kan veta något om alla dessa nya friskolor. de verkar ju poppa upp oftare än det föds en ny kaninkull i landet nu för tiden. och jag tänker att min kommunala skola var jättebra och jag tror att de andra var det också. på gymnasiet men även under mina yngre dagar. ingen i lund borde behöva gå i friskola. jag lovar ingenting. men det borde iaf inte vara särskilt många. och säkert inte i några andra städer i sverige heller. så många styr sin energi helt fel. verkar nästan förutsätta att de kommunala inte duger eftersom det väl inte skulle finnas friskolor annars. varför skapar vissa, och hakar så många på, denna myten om att den svenska välfärden inte håller måttet? därmed inte sagt att den inte går att förändra, förbättra, men ibland kan folk få det att verka som om vi bor i ett halvt dysfunktionellt samhälle. helt vansinnigt. friskolorna är bara ett uttryck för nån sorts allomfattande skev verklighetsbild.

och till min lycka kom jag i alla fall hem och tänkte mig att jag skulle läsa ifatt lite i några av mina favvo-bloggar. sköna
ulrika på dn ger sin syn på friskolesituationen. ååh, vad jag diggar bra bloggare. det står nog ganska högt upp på min lista över saker jag vill bli.

hmmm, det var något mer jag gått och tänkt på idag...

jo. igår var jag på besök på kc ranch som föder upp ekologiskt kött och sysslar med markskötsel (i princip) ute på revinge. för mig som inte äter kött var besöket otroligt givande och ganska mycket i mig vill nog börja äta kött igen om det kommer därifrån och är styckat här nere och transporterat direkt till affärerna. jag blev galet imponerad av de som har stället. besök
deras hemsida vettja! det är ju sådan mat vi ska äta. köttet finns i lokalt omhändertagen och transporterad version lund i allas vår favoritaffär ica malmborgs. äter du kött, ät rätt kött.

Monday, June 04, 2007

fragmenterat. trafik. geografi. folkvett.

vissa saker är självklarheter. det här är såklart en självklarhet. själv kör jag bli ungefär tre dagar i veckan. inget gör mig gladare, skapar bättre känsla av trygghet än när jag ser att farbror blå är ute och gör kontroller. ta de som kör för fort. och ta framförallt de som mångdubbelt ökar på mina och andras risker att dödas av dem. jag har ingen överseelse med de som knarkar eller väljer att dricka alkohol och sedan köra bil. jag tycker det är fullkomligt vidrigt. detta är en så enkel politisk fråga. bara KÖR (haha, min humor är outstanding)! heja polisen. nästa gång de stoppar mig hoppas jag att jag får lov att svettas för samhällets skull. ibland är sverige så segt efter. klart det kan vara bra, men inte alltid. inte i den här frågan. eller i frågan om förbud mot att tala i mobiltelefon medan man kör. tillåt plåster. förbjud mobilsamtal. låt. mig. leva.

därtill upprörs jag, eller påminns eller ja, suckar vidare, över situationen på viss av ett land ockuperad mark.
otroligt nog avvisar tydligen Israel Amnestys rapport. surprise liksom. sysslar man med geografi dyker alltid exemplet "israeliska bosättningar och tillhörande infrastruktur" upp med jämna mellanrum. det är oundvikligt. israeliska makthavare har skapat dessa gränser i palestiniernas land inte bara för att omöjliggöra en vettig allmän palestinsk vardag utan även, märk väl, för att göra det väldigt, väldigt svårt för efterkommande israeliska politiker som kan tänkas ha annan agenda. nu är väl detta kanske inte så ovanligt i sig, tänk på när sossarna ska försöka köpa tillbaka både sjukvård och företag. jaja, ämne en annan dag kanske. poängen är att det inte bara är palestinier man misstror. man misstror även kommande israeliska generationer. man vill bibehålla sin idé till varje pris. se till att den finns kvar även när man själv är borta. vissa tror att världen krymper, att geografi blir mer och mer oväsentligt. men icke. bosättningar är förlagda, vägar dragna just så att palestinska städer ska skäras av från varandra. hela området måste vara vidrigt att bo i. mitt inlägg här handlar inte om alla ondskans handlingar som sker där, oavsett på vilken sida av den söta lilla väggen du råkar bo. eller om vardagliga förhållanden på respektive sida. men fatta. vad som tar två timmar för en tar minst en dag för en annan. det är makt. kontrollen av rummet är makt. och när någon har makten är någon annan maktlös. till mitt syskon i ett annat land flyger jag på ett par timmar. tänk dig om du hade din familj ett par landskap bort och inte fick ta dig dit. hej familjen, jag älskar er, men jag kommer visst ändå inte idag. kanske imorgon. ni vet hur det är. vi får se.

därutöver tänkte jag bara öppet hälsa till den av mina grannar några dörrar bort som blev våldsamt upprörd på mig när jag idag var ute med min katt. nästa gång - betänk att jag hade full rätt till att vara på allmän plats med mitt djur kopplat som sig bör enligt alla samhällets och hyresvärdens regler. nästa gång - betänk att allmän plats inte är revir för hunden på balkongen ovanför. nästa gång - tänk på att komma ut och snällt förklara vad du vill istället för att stänga dörren och ställa dig innanför och gestikulera aggressivt och säga/skrika/mima saker jag ändå inte kan förstå. jag hoppas innerligt att du är utarbetad. att du har en liten bebis som låg och sov och som du inte ville skulle vakna av hundens skällande. och hade du öppnat dörren och sagt det hade jag tagit katten och gått med en gång. och nästa gång hade jag kanske kontrollerat först om din dörr var öppen eller om hunden var ute. kanske. av hänsyn till dig. faktum kvarstår dock. att du borde kommit ut. och sagt till hundägaren, för mitt fel var det då rakt inte! och annars. lite får man tåla. hunden lät inte ens särskilt aggressiv, vilket också märktes på att min (väldigt fega) lilla katt inte blev direkt rädd för den. vad tråkigt det måste vara att ha så mycket ilska inom sig.

Friday, June 01, 2007

- men, tänk om alla blir barnlösa homos nu?!

JUST nu är det mycket homofoba stämningar i den europeiska luften. ministrar från den svenska regeringen (och andra svenska politiker) har tagit sig ut i europa för att visa svenskt öppet stöd för förtryckta hbt-personer i andra europeiska länder genom att tåga i pridefestivaler, öppnat ambassader och en ambassadör har dessutom hållit ett uppmärksammat tal. från polen kan man få känslan av att hbt är det stora hotet mot mänskligheten. ungefär. och man kan tro att sverige ligger i topp i försvarsligan av mänskliga rättigheter. men ändå. dn debatt släpper idag fram de där som orerar mot kärlek. för femtioelfte gången. och jag försöker kämpa för min soldariska tanke med de här människorna (som ju är i klar minoritet - jag vet), försöker förstå. men allt jag tänker är att när vi sållar oss till världens andra anständiga länder (sydafrika, spainen, holland, belgien och kanada samt de amerikanska delstaterna massachusetts & new jersey) kan de glatt få emigrera för min del. polen är ett jättehett tips. eller iran eller så. det finns ett gäng att välja mellan helt enkelt.
"Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Någon diskriminering handlar det inte om eftersom samkönade pars situation är annorlunda, vilket motiverar en annan juridisk behandling. Att det inte finns någon rätt för homosexuella par att ingå äktenskap har såväl en fransk överdomstol som Europadomstolen slagit fast, betonar utredningen."
JAG undrar: ska alla heterosexuella (läs de som gifter sig heterosexuellt) testas för sin reproduktiva förmåga innan det avgörs om de ska äktenskapas eller partnerregistreras? nej, självklart inte skulle väl författarna svara. eftersom merparten av alla heteroäktenskap ju leder till barn. viljan är oftast barn, vare sig det nu blir så eller inte. poängen är alltså: det kan, i bästa fall, leda till barn.
VIDARE fortsätter artikeln:
"Även bland homosexuella i Sverige finns det grupper som förespråkar denna linje; att bevara den nuvarande ordningen; partnerskap för homosexuella och äktenskap för heterosexuella. Detta är ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och visar respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga."
JO, det kan ni ju tro. och ni kanske hittar typ fyra stycken. för det finns en hel drös hbt-personer som går omkring med genuint självhat som följd av folk som de som författat den här artikeln. de är människor som inte förstår att förmågan att känna kärlek till någon annan är det största människan har inom sig. de har förstörts av deras samhälle till att tro att heterosexualitet är något biologiskt. något korrekt. att de helt enkelt är fel. men så är det inte. i övrigt motsätter sig vissa hbt-personer könsneutralt äktenskap eftersom de i praktiken förespråkar könsneutralt partnerskap. äktenskapet är besudlat av homofoba diskussioner och därför vill vissa inte tas in i det på nåder. ungefär. men att det är av respekt för kristna, högerkonservativa, förtryckande människor. no no no no no. don't think so.
DÄRTILL kommer oro inför att den svenska misslyckade intregrationspolitiken skulle gå under ännu mer av att folk från andra delar av världen inte alls skulle kunna förstå oss och känna sig obekväma och pang! isolera sig ännu mer. för att ta ett nyligen tv-aktuellt exempel så lät ju inte sverige bli att anamma antiagalagen för att folk från andra länder skulle tycka det var jobbigt att komma hit. och skribenterna orerar mycket utifrån barn-perspektivet. just den lagen är ju starkt förknippad med barns rättigheter. barnets bästa. så var har barnen det bäst? i homosexuella, kärleksfulla familjer eller i heterosexuella våldsamma familjer? i övrigt ska vi självklart gå i bräschen. för allas rättigheter. frågan om det könsneutrala äktenskapet har ingenting med vare sig barn eller månggifte att göra. jag är passionerat monogam. det har ingenting med vem jag älskar att göra. det har bara med ATT jag älskar någon att göra. och då vill jag inte ta i nån annan. usch och fy. otrogen och gift med flera kan man vara när man inte älskar en själ. och otrohet, ryktas det, figurerar ganska kraftigt i heterosexuella äktenskap. så vem är egentligen pappa till barnet? fråga ibsen, han visste. men vet man att det är svensk politisk anständighetsdöd att skrika "jag hatar hbtfolk" (och glöm inte - olagligt utanför religionens namn!) så får man skrika "jag värnar samhällets fortlevnad". eller "jag värnar barnen".
FÖR tänk om med en könsneutral äktenskapsbalk varenda svensk plötsligt vågar gräva fram sin inre homo och ingå barnlösa äktenskap! då blir det liksom inga barn! och sverige liksom försvinner! och vi är människor så vi får inte vara som djuren och skaffa barn heterosexuellt, provrörslikt eller verkligt, för att sen uppfostra dem i vår lilla homofamilj. för det är väl inte biologiskt?! suck. wake up and smell the animal kingdom. lägg bara ner det där "naturliga" heterosnacket. djurvärlden är, liksom människovärlden (om man nu vill separera dem vilket kan vara smart just i den här diskussionen) ett enda sexuellt och socialt sammelsurium. men det strikt heterosexuella äktenskapet, det är en mänsklig konstruktion som aldrig någonsin har varit annat än förtryckande. utrota. idag.