det är kanske så här jag är.

jag har börjar skriva igen och genast mår jag mycket bättre. inte för att jag är en manodepressiv, rödvinsdrickande-i-tid-och-otid människa, men jag förstår hur människor som lever sina liv endast med kreativiteten som vän och försörjning kan utveckla sådana tendenser. man mår inte bra när man inte skapar eftersom man börjar tvivla på ens förmåga till det där som får det att bränna i självkänslan på ett alldeles säreget sätt, men samtidigt tappar man lite koncepten när man är mitt uppe i det. skjuter undan behov av sömn och föda och allt det där andra. inte så att man skadar sig själv på allvar, bara så där lite lagom så att man rubbar sina cirklar. tappar prioriteringsförmågan. hälsan tex. vad man ska ägna sig åt så att man faktiskt kan betala sina räkningar och så där. jag har sökt ett jobb jag kommit på att jag verkligen vill ha. tyvärr kom jag nog på det lite försent, det känns inte som att ansökan var tillräckligt bra. och nu har jag jinxat det genom att berätta det för nån. finns det ett svenskt ord för jinx?

mina brister i den svenska ordförrådet blir allt tydligare när jag skriver mycket. hur kan det komma sig att född och uppvuxen med svenska som modersmål måste jag ändå skriva mot svensk-engelskt lexikon eftersom min text annars skulle vara alltför utblandad av engelska ord inom citationstecken? när jag var konfunderad tonåring och trött på sverige (dvs mitt liv i sverige...) tyckte jag det var lite coolt. det är en bra sak att komma ihåg när det känns som om man inte har kommit någonvart på tio år. jag läser mer böcker på svenska igen. inte bara av svenska författare, men andra författare översatta till svenska. för läste jag nästan uteslutande översättningar till engelska eller engelska som originalspråk. idioti. samtidigt sitter man och suckar över victorica silvstedt (?) för att det låter så patetiskt när hon blandar till höger och vänster. hon har ju för gudarnas skull bott utomlands. det är mer än vad jag har att skylla på.

om det bara gjordes mer svensk kvalitetsfilm. det görs ju mycket bra svensk tv. jag äger flera tvserier inser jag nu när jag går igenom samlingen. filmer däremot? kopps. fucking åmål. och det var allt. hm. borde kanske köpa mer svensk film som inte är typ bergman. jag har ett visst minne av att jag överlevde lust och fägring stor.

annars blixtrar det inatt. inget muller, inget regn. bara blixtar. över danmark eller så. det är märkligt. det hade varit trevligt med ösregn. det var trevligt igår. te på balkongen i ösregn i mörker. det är ta mig tusan kanske nästan så bra det blir. och mitt gröna södermalm har tagit slut. så nu har jag druckit igenom alla de tesorter jag har på ett och samma dygn. de där sorterna jag annars inte vet varför jag har. de är bra. men de är inget g.s. eller mareld. mareld är bra. men det har jag lovat mig själv inte införskaffa till mig själv. inte så länge indi bor nära nog för umgänge. det blir bättre så. mareld är bra, men jag är rädd för att det blir något sämre om man tar bort det från sin hemmiljö. som utan tvekan är indis soffa. och nu är hon ute och reser och det är trevligt för henne, men jag har ändå kommit fram till att hon bör komma hem snart.

och nu måste jag börja få ordning på prioriteringarna eftersom jag har lovat mig själv step-pass imorgon vid allmän lunchtid och jag har fler ord att skriva på annat håll innan det finns möjlighet att skapa ro nog för sömn. kanske bör jag göra det här oftare peter. det kanske går fortare då. och oavsett hur lång tid det tar för dig, så ja. du borde också göra det här oftare. hoppas det är bra med dig. jag ska höra av mig någon dag. imorgon när jag köper mer te får jag inte glömma att köpa nya operor.

vår gode vän händel var för övrigt en satans begåvad kille.

rödgrön röra vs. blått kaos: 3-1.

allting bara snurrar i mig inatt. jag borde sova för jag har en tidig tvättstugetid som just nu rinner mig ur händerna genom att jag kommer behöva sova mig igenom den. jag är för rastlös för att sova, men även för att göra någoting konkret av vakenheten.

jag har nån sorts behov av att blogga, för det är ju rastlöshetens aktivitet nummer 1 i mig, men kan inte förmå mig att samlas kring ett ämne. jag vill läsa ut boken jag läser, mest för att jag vill bli av med den - den är inte särskilt bra längre. jag vill skriva vidare på min bok, men texten får ingen struktur. jag har för mycket av den i huvudet nu för tiden. inte så bra kanske, det är ju ord och text jag brinner för egentligen.

jag kommer att vakna för sent imorgon och få för lite gjort och besvärja dessa meningslösa timmar.

detta slåss i mitt huvud och stör mig: varför kan jag inte vara lite glad när FRA-lagen iaf återremitterats? även om jag har noll egentlig förståelse för moderater eftersom de inte verkar styras av någonting annat är privatekonomisk maximering för egen del och därför går omkring med övertygelsen om att det största sittande regeringspartiet inte kommer göra några vidare ansträngningar åt att förändra lagen så att den uppnår vissa grundläggande anständighets- och "demokratiska" principer. statsvetstudier har för alltid omöjliggjort användningen av ordet demokrati* utan milslånga defintioner, men som sagt ostrukturerad. jag är ju egentligen väldigt tacksam över att där fanns några stycken som ställde sig upp, de räddar partisystemet när de gör det i väl utvalda, viktiga frågor. de ökar på känslan av att det är möjligt att vara partipolitiskt engagerad. jag borde ta tag i det där när jag skaffar ett mötesvänligt 8-5 jobb en dag. vilket fö borde vara snart. publicised note to self.

och jag undrar om M& S får egna barn ihop. varför kommunicerar inte mitt undermedvetna (eller var tusan den här historien nu håller hus i mig) med mig på den här punkten. det börjar bli vitalt för möjligheterna att utveckla boken på flera olika håll. bara flyr jag in i en säker zon när jag försöker tvinga fram övertygelsen om att de inte får det? varför i allsindar vill jag i så fall göra det? jag har ingen ärlig känsla för det.

och jag undrar varför jag har så tunga hbt-dagar när jag bor i ett så pass anständigt land som jag gör. ibland tänker jag att jag är ovanligt klen och inte skulle överleva på så många andra platser. jag är bara så trött på kd-typer och direkta och indirekta möten med så många så onödigt trasiga individer. jag blev otroligt trött egentligen när fredrik gav efter och sköt på äktenskapsfrågan. inte för att jag ju förväntar mig nåt alls från honom som på något sätt skulle gagna mig eller merparten av mina medmänniskor, men en och annan mycket anständig människa ingår ju i partier som har hjälpt honom att bilda regering. tråkigt att det är fel folk som styr vad som skulle kunna vara den liberala fronten i vårt land. det är väldig skillnad på att ha motståndare med vilka man debatterar vägen till ett gemensamt mål och andra med vilka man helt sonika debatterar olika mål. inte för att jag är ute och debatterar förstås, men ja. principen mitt i natten. mycket snack, lite hockey. i verkligheten är jag ju trött för tillfället. och alldeles på tok för oinsatt i mycket för att göra några geniala politiska inlägg oavsett nivå. men M&S kanske har barn så det var det väl värt. aaaaarrrrrrrrrrggggggggggggggggghhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.

jag bläddrar igenom aktuellt i politiken, men orkar inte riktigt läsa saker ordentligt. s, v & mp vann fotbollsmatchen mot alliansen - det var kul. ungefär där hamnade mitt engagemang. men jag minns partiledardebatten från förra veckan när jag ser bilden på mona. jag saknade maria wetterstrand där, men hon tog iaf debatten mot tolgfors i aktuellt (tror jag det var). borgerlighetens partiledare har iaf inte lärt sig debattera mot mona än. det var lite komiskt. lite långrandigt blir det ju eftersom de alla ska säga samma saker fastän de är fyra stycken med ett helt lands styre att kunna diskutera, men jag tycker hon håller ut fascinerande bra. det är därför jag nog inte skulle kunna hänga i riksdagen. jag skulle helt enkelt tröttna och skaka på huvudet med nåt halvt förlöjligande leende och säga "men lille vän, som jag sa till de andra tre....". men det är bra. vi vet iaf att de... ööhh... inte tycker att oppositionen erbjuder ett alternativ att rösta på. varför de nu oroar sig över det. jag tycker att de kan oroa sig över andra saker. som att i värsta högkonjunkturen så skär man sönder skolornas budget i lund, region skåne höjer kollektivtrafikpriserna och tandvårdstaxorna för meningslösa skattesänkningar. fast ja, gladeligen kunde ju nån av dem orera sig varm över deras folkvänliga tandvårdsreform, var inte det komiskt.

jag borde verkligen sova.

om bara caesar hade kunnat låta bli att blanda in kleopatra. då hade kanske boken slutat bättre.

orlando

jag har stannat hemma idag och dragit mig undan all kontakt för att läsa färdigt orlando av virginia woolf. det råkar var så att boken har förföljt mig under något för långt tid nu. med ca 40 sidor kvar är det som om jag inte har någon egentlig uppfattning. jag tror att detta i första hand är ett resultat av att jag helt enkelt tagit för lång tid på mig att läsa ut den. inte för att boken i första hand är tråkig eller på något vis dåligt skriven, utan nog snarast för att den är för lång. jag ogillar överlag långa böcker och skulle aldrig skriva en själv. fast det senare är väl snarare en konsekvens av enorm otålighet än något annat. mitt ex av orlando är dessutom sådant att texten är liten och tät och man kommer framåt, sidmässigt, alldeles för långsamt. jag är för övrigt en långsam läsare, aboslut ingen som plöjer mig igenom ord. jag läser sakta, läser om. smakar på orden, överväger meningars genialitet. orlando är en otroligt intressant historia, rent stilmässigt, men jag funderar på om jag inte är lite för konservativ för den. jag har inte bestämt mig än. jag är rädd för att mycket beror av tidsaspekten, kanske är jag lite rädd just för att jag har förstört en del av virginias genialitet genom att inte ägna henne tillräckligt mycket uppmärksamhet. jag ser ju samtidigt hur boken omöjligt hade kunnat vara kortare utan att vara en helt annan bok. men ökat på min önskan att skriva har den, kanske i samklang med annat som händer, och kanske får min ursäkt till bokdomkument se några nya ord snart. fast för varje ord jag lägger till tar jag ju bort två, så det är bara en tidsfråga tills ett endaste ord återstår. undrar om det finns ett förlag som publicerar enstaka ord. jag hade kunnat bli rik på det kanske. tio år och det perfekta ordet.

och med viljan att skriva kommer ju alltid viljan att fly bort och jag vill ge mig ut och resa och se nya platser. andas annan luft, se nya kullar och borgar. men istället har jag försökt bota min överdosering av molitva med att beställa nya skivor. det känns redan som om det var ett dåligt grepp, jag kan inte se hur det kommer att fungera. efter oräknade tider av upprepning blir jag otålig av att höra annat i tjugo minuter. ibland utökar jag dock endast med ett par andra "höjdar-balkan-ballader". det går lite bättre. de får mig att längta till uteserveringar bland språk jag inte förstår. de får mig att uppleva ökad önskan om ensamhet och en stark känsla av att den värld jag har runt mig i min närhet är ute på så fel spår.