fragmenterat. trafik. geografi. folkvett.

vissa saker är självklarheter. det här är såklart en självklarhet. själv kör jag bli ungefär tre dagar i veckan. inget gör mig gladare, skapar bättre känsla av trygghet än när jag ser att farbror blå är ute och gör kontroller. ta de som kör för fort. och ta framförallt de som mångdubbelt ökar på mina och andras risker att dödas av dem. jag har ingen överseelse med de som knarkar eller väljer att dricka alkohol och sedan köra bil. jag tycker det är fullkomligt vidrigt. detta är en så enkel politisk fråga. bara KÖR (haha, min humor är outstanding)! heja polisen. nästa gång de stoppar mig hoppas jag att jag får lov att svettas för samhällets skull. ibland är sverige så segt efter. klart det kan vara bra, men inte alltid. inte i den här frågan. eller i frågan om förbud mot att tala i mobiltelefon medan man kör. tillåt plåster. förbjud mobilsamtal. låt. mig. leva.

därtill upprörs jag, eller påminns eller ja, suckar vidare, över situationen på viss av ett land ockuperad mark. otroligt nog avvisar tydligen Israel Amnestys rapport. surprise liksom. sysslar man med geografi dyker alltid exemplet "israeliska bosättningar och tillhörande infrastruktur" upp med jämna mellanrum. det är oundvikligt. israeliska makthavare har skapat dessa gränser i palestiniernas land inte bara för att omöjliggöra en vettig allmän palestinsk vardag utan även, märk väl, för att göra det väldigt, väldigt svårt för efterkommande israeliska politiker som kan tänkas ha annan agenda. nu är väl detta kanske inte så ovanligt i sig, tänk på när sossarna ska försöka köpa tillbaka både sjukvård och företag. jaja, ämne en annan dag kanske. poängen är att det inte bara är palestinier man misstror. man misstror även kommande israeliska generationer. man vill bibehålla sin idé till varje pris. se till att den finns kvar även när man själv är borta. vissa tror att världen krymper, att geografi blir mer och mer oväsentligt. men icke. bosättningar är förlagda, vägar dragna just så att palestinska städer ska skäras av från varandra. hela området måste vara vidrigt att bo i. mitt inlägg här handlar inte om alla ondskans handlingar som sker där, oavsett på vilken sida av den söta lilla väggen du råkar bo. eller om vardagliga förhållanden på respektive sida. men fatta. vad som tar två timmar för en tar minst en dag för en annan. det är makt. kontrollen av rummet är makt. och när någon har makten är någon annan maktlös. till mitt syskon i ett annat land flyger jag på ett par timmar. tänk dig om du hade din familj ett par landskap bort och inte fick ta dig dit. hej familjen, jag älskar er, men jag kommer visst ändå inte idag. kanske imorgon. ni vet hur det är. vi får se.

därutöver tänkte jag bara öppet hälsa till den av mina grannar några dörrar bort som blev våldsamt upprörd på mig när jag idag var ute med min katt. nästa gång - betänk att jag hade full rätt till att vara på allmän plats med mitt djur kopplat som sig bör enligt alla samhällets och hyresvärdens regler. nästa gång - betänk att allmän plats inte är revir för hunden på balkongen ovanför. nästa gång - tänk på att komma ut och snällt förklara vad du vill istället för att stänga dörren och ställa dig innanför och gestikulera aggressivt och säga/skrika/mima saker jag ändå inte kan förstå. jag hoppas innerligt att du är utarbetad. att du har en liten bebis som låg och sov och som du inte ville skulle vakna av hundens skällande. och hade du öppnat dörren och sagt det hade jag tagit katten och gått med en gång. och nästa gång hade jag kanske kontrollerat först om din dörr var öppen eller om hunden var ute. kanske. av hänsyn till dig. faktum kvarstår dock. att du borde kommit ut. och sagt till hundägaren, för mitt fel var det då rakt inte! och annars. lite får man tåla. hunden lät inte ens särskilt aggressiv, vilket också märktes på att min (väldigt fega) lilla katt inte blev direkt rädd för den. vad tråkigt det måste vara att ha så mycket ilska inom sig.