insomnia

jag vet inte riktigt vad det är, men jag är allmänt ur balans denna veckan. det kan bero på många enskilda saker, fast troligast är att det är en kombination av omständigheter. jag är lättirriterad, håglös, omotiverad, nämn det du.

jag vet att det finns ett antal saker jag måste göra för att komma ur det.

1. gå och lägga mig i tid och komma upp i tid
2. gå ut i världen, nu när foten faktiskt håller för promenader
3. söka fler jobb
4. komma igång med att skriva igen, dokumentet är inte rört på typ 6 veckor.
5. läsa tidningen hyfsat väl de flesta dagar
6. äta bättre och mer regelbundet.

världens enklaste saker. förutom att söka jobb, det är ju toksvårt.

det här är jag som gör slag i saken.

godnatt.

out of character

Som en följd av att jag stukade ena foten lite för illa för mitt eget tålamod har jag de senaste veckorna tittat otroligt mycket på tv. för det första har jag börjat se om lost från säsong 1 och är nästan enda framme nu. jag la ner lost en bit in på s3, men har hört så mycket bra om s4 och nu när jag hade all världens tid för mina ögon... säsong 4 är fö också mycket bra där jag nu är halvvägs in. gott att jag återupptog.



Annars mycket film och så har jag ju sett IDOL! Hela kvalveckan och en del av slutauditions och nu känner jag ett visst kvarvarande behov av att skrika ut min sorg över att Elias Ringquist åkte ur. Nog för att idol kanske inte är bästa forumet för landets riktigt talangfulla musiker, men det hade varit sååååå najs att bara få honom serverad en gång i veckan och det skulle ha varit väldigt interssant att se honom i alla dessa olika teman. Eftersom att jag är stenålder med det hära med internettttttet så förvänta er inte ett inlagt youtube-klipp, men jaja, här är LÄNK iaf. Tänk vad hon kan!



Jag valde klippet med försnack bara för att jag inte hade så bra koll på honom från början och suckade så förutfattat när han pratar om att han har "jobbat väldigt länge med musik". Och så är ju killen lite äldre och har grund för sina ord för en gångs skull! Jajamensan, och det finns inget jag älskar mer än när människor tvingar mig att inse mina fördomar! Nu måste man ju vara aktiv och leta efter saker som trillar ut från den här mannen framöver mer fokuserat. Fast jag kan faktiskt tänka mig att jag kommer att göra det denna gång. Håll mer koll på Myspace och http://shymusic.com.



Ändock kommer jag nog att fortsätta se idol ett tag till nu. Såvida inte även Sepideh åker ut. Mest för att hennes röst är lätt outstanding, men också ganska mycket för att hon kanske är den vackraste jag nånsin sett (vid sidan om karina lombard...). D.A.M.N. Jag svärmar lite lätt och tänker att så vackra är de inte när de är straighta. Så nu ska hon bara komma ut, träffa mig och kunna ignorera att jag är i det närmaste tondöv. Låter det långsökt? Kanske. Men jag håller hoppet vid liv. Kanske lite motiverat av 2*gayvärldens anthem uppföljt av i kissed a girl. Tjejen får helt enkelt faktiskt leva med att vara årets flickfavorit bland flickorna på rätt sida!

att bara nästan vara sjuk

jag är sjuk, men jag är inte sjuk. jag mår "bra" hemma i soffan och får det klart för mig när jag får för mig att cykla till matvaruaffären att allting inte står rätt till i luftrörstrakten. jag är allmänt dålig på att vara sjuk om jag inte har sådär 40 graders feber och är utslagen. fastän jag kan vara värsta slackern blir jag otroligt otålig av det här. försökte övertala min tränare om att jag skulle komma och titta på när laget tränade, men blev uppmanad att stanna hemma och bli frisk. och jag vet. det är så man ska göra. men jag har slutat hosta. har bara lite lite, lite ont i halsen när jag sitter still. tricket är konstant te. gör under för halsillusioner.

förra hösten satte jag virusinfektionen i hjärtat. och jag är hemma nu bara för att jag blivit vuxen nog för att hindra det från att hända igen. så vad har jag gjort? jag har tittat på film (guardian var verkligen b-filmernas b-film och karina lombard hade dessutom en väldigt liten roll, incredibles är alltid incredible svt räddade gårdagskvällen med bröllopsfesten och ang lee är ju alltid ang lee och homotema på film är ju alltid förlösande ovant även om jag sett bröllopsfesten förr), men är lite för rastlös, har bakat kärleksmums därför att... tja, varför se till så man har plats för MAT i frysen, börjat lära mig audacity för att skapa 45 sek intervaller för styrketräning. läst en del, lekt med katten mer än under den senaste månaden kanske, därefter försökt leka med katten som tröttnat för längesen.

jag har inte skrivit på min bok. jag har inte sökt andra jobb. kanske imorgon. om jag förmår mig själv att stanna hemma en dag till. det blir så konstigt att söka jobb om man är sjuk. "hej, jag är krasslig, tror ni inte jag passar in hos er?" och ändå. jag är ju nästan aldrig sjuk.

och det är märkligt att tv inte är fyllt av sport hela dagarna. eurosport har bytts ut mot tv4 sport i min tablå och det innebär att jag kommer att få vänta i 4 år på att få se innevolleyboll på tv igen. *suck*

usch, nu gör det ont igen. mer te.

det är kanske så här jag är.

jag har börjar skriva igen och genast mår jag mycket bättre. inte för att jag är en manodepressiv, rödvinsdrickande-i-tid-och-otid människa, men jag förstår hur människor som lever sina liv endast med kreativiteten som vän och försörjning kan utveckla sådana tendenser. man mår inte bra när man inte skapar eftersom man börjar tvivla på ens förmåga till det där som får det att bränna i självkänslan på ett alldeles säreget sätt, men samtidigt tappar man lite koncepten när man är mitt uppe i det. skjuter undan behov av sömn och föda och allt det där andra. inte så att man skadar sig själv på allvar, bara så där lite lagom så att man rubbar sina cirklar. tappar prioriteringsförmågan. hälsan tex. vad man ska ägna sig åt så att man faktiskt kan betala sina räkningar och så där. jag har sökt ett jobb jag kommit på att jag verkligen vill ha. tyvärr kom jag nog på det lite försent, det känns inte som att ansökan var tillräckligt bra. och nu har jag jinxat det genom att berätta det för nån. finns det ett svenskt ord för jinx?

mina brister i den svenska ordförrådet blir allt tydligare när jag skriver mycket. hur kan det komma sig att född och uppvuxen med svenska som modersmål måste jag ändå skriva mot svensk-engelskt lexikon eftersom min text annars skulle vara alltför utblandad av engelska ord inom citationstecken? när jag var konfunderad tonåring och trött på sverige (dvs mitt liv i sverige...) tyckte jag det var lite coolt. det är en bra sak att komma ihåg när det känns som om man inte har kommit någonvart på tio år. jag läser mer böcker på svenska igen. inte bara av svenska författare, men andra författare översatta till svenska. för läste jag nästan uteslutande översättningar till engelska eller engelska som originalspråk. idioti. samtidigt sitter man och suckar över victorica silvstedt (?) för att det låter så patetiskt när hon blandar till höger och vänster. hon har ju för gudarnas skull bott utomlands. det är mer än vad jag har att skylla på.

om det bara gjordes mer svensk kvalitetsfilm. det görs ju mycket bra svensk tv. jag äger flera tvserier inser jag nu när jag går igenom samlingen. filmer däremot? kopps. fucking åmål. och det var allt. hm. borde kanske köpa mer svensk film som inte är typ bergman. jag har ett visst minne av att jag överlevde lust och fägring stor.

annars blixtrar det inatt. inget muller, inget regn. bara blixtar. över danmark eller så. det är märkligt. det hade varit trevligt med ösregn. det var trevligt igår. te på balkongen i ösregn i mörker. det är ta mig tusan kanske nästan så bra det blir. och mitt gröna södermalm har tagit slut. så nu har jag druckit igenom alla de tesorter jag har på ett och samma dygn. de där sorterna jag annars inte vet varför jag har. de är bra. men de är inget g.s. eller mareld. mareld är bra. men det har jag lovat mig själv inte införskaffa till mig själv. inte så länge indi bor nära nog för umgänge. det blir bättre så. mareld är bra, men jag är rädd för att det blir något sämre om man tar bort det från sin hemmiljö. som utan tvekan är indis soffa. och nu är hon ute och reser och det är trevligt för henne, men jag har ändå kommit fram till att hon bör komma hem snart.

och nu måste jag börja få ordning på prioriteringarna eftersom jag har lovat mig själv step-pass imorgon vid allmän lunchtid och jag har fler ord att skriva på annat håll innan det finns möjlighet att skapa ro nog för sömn. kanske bör jag göra det här oftare peter. det kanske går fortare då. och oavsett hur lång tid det tar för dig, så ja. du borde också göra det här oftare. hoppas det är bra med dig. jag ska höra av mig någon dag. imorgon när jag köper mer te får jag inte glömma att köpa nya operor.

vår gode vän händel var för övrigt en satans begåvad kille.

rödgrön röra vs. blått kaos: 3-1.

allting bara snurrar i mig inatt. jag borde sova för jag har en tidig tvättstugetid som just nu rinner mig ur händerna genom att jag kommer behöva sova mig igenom den. jag är för rastlös för att sova, men även för att göra någoting konkret av vakenheten.

jag har nån sorts behov av att blogga, för det är ju rastlöshetens aktivitet nummer 1 i mig, men kan inte förmå mig att samlas kring ett ämne. jag vill läsa ut boken jag läser, mest för att jag vill bli av med den - den är inte särskilt bra längre. jag vill skriva vidare på min bok, men texten får ingen struktur. jag har för mycket av den i huvudet nu för tiden. inte så bra kanske, det är ju ord och text jag brinner för egentligen.

jag kommer att vakna för sent imorgon och få för lite gjort och besvärja dessa meningslösa timmar.

detta slåss i mitt huvud och stör mig: varför kan jag inte vara lite glad när FRA-lagen iaf återremitterats? även om jag har noll egentlig förståelse för moderater eftersom de inte verkar styras av någonting annat är privatekonomisk maximering för egen del och därför går omkring med övertygelsen om att det största sittande regeringspartiet inte kommer göra några vidare ansträngningar åt att förändra lagen så att den uppnår vissa grundläggande anständighets- och "demokratiska" principer. statsvetstudier har för alltid omöjliggjort användningen av ordet demokrati* utan milslånga defintioner, men som sagt ostrukturerad. jag är ju egentligen väldigt tacksam över att där fanns några stycken som ställde sig upp, de räddar partisystemet när de gör det i väl utvalda, viktiga frågor. de ökar på känslan av att det är möjligt att vara partipolitiskt engagerad. jag borde ta tag i det där när jag skaffar ett mötesvänligt 8-5 jobb en dag. vilket fö borde vara snart. publicised note to self.

och jag undrar om M& S får egna barn ihop. varför kommunicerar inte mitt undermedvetna (eller var tusan den här historien nu håller hus i mig) med mig på den här punkten. det börjar bli vitalt för möjligheterna att utveckla boken på flera olika håll. bara flyr jag in i en säker zon när jag försöker tvinga fram övertygelsen om att de inte får det? varför i allsindar vill jag i så fall göra det? jag har ingen ärlig känsla för det.

och jag undrar varför jag har så tunga hbt-dagar när jag bor i ett så pass anständigt land som jag gör. ibland tänker jag att jag är ovanligt klen och inte skulle överleva på så många andra platser. jag är bara så trött på kd-typer och direkta och indirekta möten med så många så onödigt trasiga individer. jag blev otroligt trött egentligen när fredrik gav efter och sköt på äktenskapsfrågan. inte för att jag ju förväntar mig nåt alls från honom som på något sätt skulle gagna mig eller merparten av mina medmänniskor, men en och annan mycket anständig människa ingår ju i partier som har hjälpt honom att bilda regering. tråkigt att det är fel folk som styr vad som skulle kunna vara den liberala fronten i vårt land. det är väldig skillnad på att ha motståndare med vilka man debatterar vägen till ett gemensamt mål och andra med vilka man helt sonika debatterar olika mål. inte för att jag är ute och debatterar förstås, men ja. principen mitt i natten. mycket snack, lite hockey. i verkligheten är jag ju trött för tillfället. och alldeles på tok för oinsatt i mycket för att göra några geniala politiska inlägg oavsett nivå. men M&S kanske har barn så det var det väl värt. aaaaarrrrrrrrrrggggggggggggggggghhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.

jag bläddrar igenom aktuellt i politiken, men orkar inte riktigt läsa saker ordentligt. s, v & mp vann fotbollsmatchen mot alliansen - det var kul. ungefär där hamnade mitt engagemang. men jag minns partiledardebatten från förra veckan när jag ser bilden på mona. jag saknade maria wetterstrand där, men hon tog iaf debatten mot tolgfors i aktuellt (tror jag det var). borgerlighetens partiledare har iaf inte lärt sig debattera mot mona än. det var lite komiskt. lite långrandigt blir det ju eftersom de alla ska säga samma saker fastän de är fyra stycken med ett helt lands styre att kunna diskutera, men jag tycker hon håller ut fascinerande bra. det är därför jag nog inte skulle kunna hänga i riksdagen. jag skulle helt enkelt tröttna och skaka på huvudet med nåt halvt förlöjligande leende och säga "men lille vän, som jag sa till de andra tre....". men det är bra. vi vet iaf att de... ööhh... inte tycker att oppositionen erbjuder ett alternativ att rösta på. varför de nu oroar sig över det. jag tycker att de kan oroa sig över andra saker. som att i värsta högkonjunkturen så skär man sönder skolornas budget i lund, region skåne höjer kollektivtrafikpriserna och tandvårdstaxorna för meningslösa skattesänkningar. fast ja, gladeligen kunde ju nån av dem orera sig varm över deras folkvänliga tandvårdsreform, var inte det komiskt.

jag borde verkligen sova.

om bara caesar hade kunnat låta bli att blanda in kleopatra. då hade kanske boken slutat bättre.

Extas. Bra. Trist. Poängen med allt. Det sexiga. ESC - just i den ordningen.

vad är väl en ESC-final utan att min blogg får nytt liv och några kommentarer kring spektaklet?!

1. Turkiet var överlägsna alla andra, men jag räknar inte med att min favorit ska vinna igen på ungefär 25 år efter ifjol, så lalalalalalalalalala. Jag är hrmmm, lätt totalförälskad i sångaren och när han under festivalen kommer hit: "Beni büyütün" så vill jag krypa in i den här låten också. Så. Jäkla. Uppfyllande. Komplett. Fenomenalt. Överlag annars var årets starfält ovanligt tunt, I must say. Vissa poäng till Israel (men den kräver tid att få växa) och Frankrike också. Ganska många till Frankrike när jag tänker efter.

2. Dimas låt var sämre än "Never Let You Go" från 2006, men klart bättre än den hemska grekiska tuggummipopen med den fruktansvärt iq-befriade texten och en sångerska som gav åtminstone en fasad av att vara ännu tommare innehållsmässigt än låten. Tur att Ukraina gick om. Visst var det lite mycket hud och former, men det var riv i låten samtidigt och jag gillade hennes röst. Och varför allt detta gnäll om copycattande/stulen klänning? Charlotte har ju bytt från MF och ukrainskan hade ju silver redan i sin video. Hur fick vi patent på originaliteten? Länken för övrigt till DN, som lämnar söta små kommentarer om alla låtarna och verkar t o m störas mer av Dimas passionerade inlevelse från sekund 1 än jag gjorde, men vägen gick det ändå.

3. Hero var lika tråkig i ESC som den var i MF och jag förstår fortfarande inte varför nån föll för den från början och hur nån trodde att den skulle ta Europa med storm. Jag som inte ens trodde den skulle gå till svensk final - hoppla. Den är gammaldags och kommer aldrig loss och Charlotte är bara sååååå mycket allvar och helt utan publiknärkontakt och glimt i ögat (på scen). Det är så "här är vi och där på andra sidan muren är ni" och absolut noll självironi. Dessutom fattade jag aldrig det svartvita eller lasrarna eller tja, nånting. Misstolka mig inte - visst är det "proffsigt", bara ofantligt gäääsp samtidigt. Ungefär som att det inte är nytt för att ingen tänkt på det innan utan nytt förr att alla ratat det innan. Hero kom bland de sista inte för att den var sämst utan för att den var grå och bland de mest intetsägande. De som är sämst kommer allra sist eller ungefär i mitten. Så är det ju jämt. Och dessutom igen, vem i allsindar vill rösta på nån som redan har vunnit? Guuuud vad tråkigt. Speciellt efter att Sverige bara låtit det gå ett par år sedan man skickade förra gamla vinnaren? Hej Europa! Carola och Perelli - det är de enda artister vi har. *SUUUUUUUUUUUUUCK* Det har verkligen förvånat mig att pressen verkat vara så otroligt förenad i sin lovsång till "Hero", men det kanske man måste vara för att få ha kvar sitt jobb nästa år, vad vet jag.

4. Det värsta är nästan, och detta är ju egentligen gammalt men jag bloggade ju aldrig om MF, att jag inte är så himla säker på att Sanna var så mycket publikfavorit som alla vill få henne till i efterhand. Jag och mina vänner röstade i första hand på Rongedal och BWO men gick över till att "ösa" röster över Sanna när det stod klart av juryrösterna att kampen stod mellan de två bidragen. Empty Room var ju mil bättre än Hero, bara inte bäst för det. Alltså lär ju Sanna efter ett tag ha fått alla anti-Hero-röster också. Sanna kanske inte alls hade vunnit folkets röst om den omröstningen avslutats innan juryrösterna redovisades. Dvs, jag vet inte om svenska folket hade bättre smak än juryn egentligen.

5. Take Me to Your Heaven var så sjukt bra och rätt DÅ (och är ju fortfarande så bra, men möjligtvis inte så rätt...), så detta var lite synd - men jag hoppas att det får svenskarna där ute att tänka lite förbi säg 1997 nästa år och satsa på att rösta efter låt snarare än artist (för det måste väl ha varit vad som skedde eller?). Tills dess kan man fundera över hur det hade gått för de svenska pärlorna som aldrig tagit sig till ESC istället. Som: live forever, roma, lay your love on me, the arrival, not a sinner nor a saint, (och schlagern som nog inte skulle gå hem i europa men som var bra för det - kalla nätter), i remember love och säkert nån till. Jag brukar ju inte orda så mycket om att vi ska gå in för att vinna, det är ju inte för vinsten man diggar ESC, men jag tycker vi ska skicka bra och utmanande saker. Sånt som kanske inte vinner alla röster, men som får några där ute i Europa att tänka att deras liv innerligt är berikade nu efter att de fått ta del av nåt därute de inte hade fått tillgång till annars. Så som jag är säker skedde med The Ark. För de små pojkarna passar ju inte alla, men för de som de passar, passar de ju så jäkla nödvändigt bra. Som Mor Ve Ötesi. Som Shiri Maimon. Som Marija Serifovic.

och slutligen... som punkt 6... så var ju såklart öppningsnumret bäst. Damn! Women! Kanske värt att köpa en DVD bara därför?! ;)

Massa kärlek.