jajamensan

min katt är som tokig över sin nya väldigt neonregnbågsfärgade mus. om någon funderade över om hon är lika queer som sin matte.

lite ockupation har väl aldrig skadat någon?

När jag var liten var jag oförklarligt djupt fascinerad av Tibet. När vi skrev en äventyrshistoria på mellanstadiet och tillverkade föremål av lera drev jag igenom att det skulle handla om en gammal tant som varit på långresor i just Tibet. Till denna dag vet jag inte var den kanske något nästan bisarra fokuseringen kom ifrån. Idag uppmärksammar dn.se oss på att det är panchen lamas 18-årsdag. Pojken kidnappades tillsammans med hela sin familj två dagar efter att han blev erkänd som panchen lama vid sex års ålder. Enligt kinesiska myndigheter finns familjen på hemlig ort. Den orten kan jag tänka mig mycket väl vara i en helt annan demension.

Kina växer i världssamfundet. I kapitalismens grepp etableras företag i allt större grad i denna potentiellt enorma marknad. OS är nu alldeles runt knuten. Tibetanerna lär dock inte kunna delta under egen flagg.

Bra länktips denna dag (som alla andra dagar): IM, Amnesty International

flytt

sen är jag lite bortsprungen för tillfället. jag har grävt ett hål och krypit in i det serbiska bidraget till ESC. jag har inte bestämt mig för om jag någonsin fullständigt kryper ut igen. om det gick att ta med sig några böcker in skulle jag kanske för evigt dra mig undan från världen här inne. kanske skulle jag kunna vara fullständigt nöjd om det var det enda stycke jag någonsin igen fick höra. fick finnas i.

för det är det här alla inte förstår med ESC. och visst finns där problem. tex tog thomas lundin upp det i det första nordiska inför-programmet. det handlar om länder i misär som lägger ut vansinniga summor på ett sådant här fenomen, alldeles säkert som PR-trick. men vi behöver kanske inte prata högt om det, för misär finns väl inte riktigt i Europa ändå?

i alla fall, min poäng skulle inte handla om hela värdsdelsidiotin eller politiska lägen, utan bara om det här: ESC går ut på att lyssna på en massa medioker skit. som det livslånga hard core fan jag är vet jag detta med absolut säkerhet. man lyssnar på en massa låtar som blir lite bättre i sammanhanget men som egentligen håller löjligt låg nivå. av årets svenska låtar hade säkert fyra stycken nått topp tre i årets internationella tävling. så hög är den svenska kvaliteten i jämförelse. de hade säkert kunnat vinna allihop. the ark, sebastian, andreas johnson, sarah dawn finer. i alla fall. man lyssnar på det mediokra. glatt. och man gör det av en anledning. man gör det för att med några års mellanrum trillar de in. låtarna från länder och på språk man aldrig skulle hört annars. röster och melodier som inte någonstans deltager i samma tävling som resten. årets serbiska bidrag är kanske det bästa i denna kategorin hittills. självklart kommer den inte att vinna, men det är inte därför man följer ESC. det handlar inte om att rätt låt måste vinna. det handlar om att rätt låt måste höras. israel hade ett bidrag som kom nära 2005. men det här. oj. egentligen skulle detta inlägg bara bli en hyllning, en hymn, men det är inte ens det att orden fastnar, hakar upp sig. det är helt enkelt så att orden inte finns.

så jag har flyttat.

in i molitva. marija serifovic.

betongsinne

dn.se lägger ut länkar till bloggar som länkar till deras artiklar. jag har bestämt att detta är av ondo eftersom jag nu spenderar alldeles för mycket tid med att läsa om vad andra tycker. som om jag skulle ändra mig ändå. detta är ju avklarat sen tidigare. 25 och åsikterna gjutna i betong. det är ingen bra värld som jag formats av. inte alls.

vad händer ute i världen då mina vänner? efter långa tider av lugn har medierna äntligen hittat tillbaka till rosengård, och tur var ju det för vi andra skåningar här nere började ju undra om området utplånats från jordens yta. riktigt oroliga över icke-uppmärksammade normala dagar i detta område som jag antar ska befästa att vi är en storstadsregion. lite tur att vi hade kravallerna i samband med rivningen av ungdomens hus på nörrebro också. för inte kan vi väl vara en konkurrerande storstadsregion utan några små mini-problemområden heller?

och leijonborg avgår. det är lite synd, för jag har diggat att vara hans elektroniska rådgivare. han har ju behövt mina råd! de må vara gjutna i betong sen länge, men de är ju trots allt himla bra för det ;) och den som nu läser dem har säkert fått sig många skratt. skakat på huvudet och tänkt "stackars lilla flicka, hon har ju inte alls förstått nånting om vad vår typ av liberalism går ut på". men det är ok, jag bjuder på det. skrattar bäst som skrattar sist.

nothing else can get you through the night

my friend was obscurely mentioned in a paper recently. i'm saying this simply to let you know that although i might not be all over the news myself, i also have cool friends. or one anyway.

for the first time in ages i'm listening to bon jovi's 'slippery when wet'. this is a result of that i lack that cd and now found it on tape as i went through my old tapes to try to find one to tape over. of course, tapes are not that common in today's world so this might call for an explanation... well, my car stereo is ancient. so i thought i'd get together som nice... say e.g. opera tapes for the car but couldn't find a tape i had the heart to erase. i mean i used to be a fanatic bon jovi fan when i was younger and although i have to say now that i'm listening to it - it probably wouldn't be a great loss ('cause quite frankly this isn't good...), i don't have the heart. and the rest of the tapes contain old eurovision song contests, which, obviously, are sacred in the house of me.

the conclusion of this is merely that i have to settle for P3, the best swedish radio station, unless of course i want to spend hours in the car hearing a young jon bon jovi telling me that there is nothing without love. because one can't still BUY new tapes, can one?

vän av ordning

jag ska städa idag. det är så att säga syftet för denna dagens existens. prydlighetens, renhetens och det goda samvetets dag. och visst borde man vara ute på promenad i vårvädret, för vem vet hur länge det varar och jag har schlagerspellistan igång och det borde bara komma av sig självt. och i den avsaknad av datum som jag för tillfället lever i, där veckodagar och klockslag är allt som ordnar in tiden, råkade jag missa att min kompis fyllde år igår. det var inte alls bra. inte alls. jag funderar på det mest oväntade sättet att reparera för det på. kanske gör det att jag måste vänta i dagar. kreativiteten är inte på topp idag. tur att det inte behövs för städning.



och idag flyttar du ifrån honom.

det är vad du gör. viss skillnad. på sitt sätt det mest skrämmande jag kan tänka mig. för jag ser hur du och jag ändå tuggar på. samma gamla hjulspår. samma tryckande tomhetsleenden, samma bisarra hej. jag ler ett alldeles speciellt leende just när jag säger hej till dig. jag hoppas att det är ett leende som dör ut med dig. med tiden. som aldrig letar sig tillbaka senare i livet. jag hatar det leendet.